I Sverige firas Valborg, även kallad Valborgsmässoafton, den 30 april varje år för att välkomna våren och fira att vintern är över. Traditionen går långt tillbaka i tiden och har både hedniska och kristna rötter.

Under Valborg firar man med att tända stora majbrasor, som är en del av den hedniska traditionen att skydda sig mot onda andar och fira naturens återfödelse. Det är också en tid för att umgås med vänner och familj, sjunga vårsånger och hålla tal.

Sankta Walburga (ursprungligen Walpurgis)
Valborg har också kopplingar till helgonet Sankta Walburga (ursprungligen Walpurgis), även känd som Heliga Valborg som var en engelsk missionär och abbedissa som levde under 700-talet e.Kr. Hon föddes i Wessex, England, omkring år 710 och var dotter till en adelsman. Hennes bröder, Willibald och Wunibald, var också kända missionärer och helgon.

Walburga blev nunna i klostret Wimborne i Dorset, England, och hon skickades senare till Tyskland tillsammans med sin släkting Boniface för att delta i kristnandet av det frankiska riket. Hon grundade kloster i Heidenheim och Tauberbischofsheim och blev abbedissa för klostret i Heidenheim efter sin bror Wunibalds död.

Walburga dog omkring år 779, och hennes kvarlevor fördes till en kyrka i Eichstätt, Tyskland, där de sägs ha börjat utföra mirakler, särskilt att producera en helande olja. På grund av dessa mirakler blev hon helgonförklarad, och hennes minnesdag firas den 1 maj.

Valborgsmässoafton, eller Valborg, firas i Sverige den 30 april, kvällen före Sankta Walburgas minnesdag, även om de svenska traditionerna kring Valborg inte har någon direkt koppling till Walburgas liv eller gärningar. Det är snarare en historisk sammanträffande att de båda firas samtidigt.

Så Valborg är en blandning av både hedniska och kristna traditioner som har utvecklats och förändrats genom århundradena, men i Sverige firas den främst för att markera övergången från vinter till vår och för att umgås med nära och kära.